Foredrag v/ Ulla Ek
Leg.psykolog
Professor i specialpedagogik Stockholms universitet
"Neuropsykiatriska tillstånd hos blinda/gravt synskadade barn"
I takt med att diagnosmetoder och det allmänna medvetandet om neuropsykiatriska tillstånd har ökat i vården och bland gemene man så har också komplikationer av detta slag kommit att uppmärksammas även hos gruppen barn med synskada.
Mitt inslag fokuserar på autismspektrumstörning (ASD) och synskada. Två diagnosgrupper är särskilt utsatta vad gäller förekomsten av ASD: Barn som är blinda på grund av ROP och barn med ONH.
ROP och autism har varit debatterat inom ”synvärlden” i snart 50 år och inte förrän ganska sent har man nått konsensus. Den stora frågan har handlat dels om huruvida blinda barn har en försenad allmän utveckling dels om hur man ska tolka det stereotypa beteendemönster/blindismer som ofta förekommer hos barn som fötts utan syn.
Optikushypoplasi (på engelska OpticNerveHypoplasia, ONH) är den vanligaste medfödda synnervsmissbildningen och innebär att synnerven är liten och underutvecklad. ONH beskrevs troligen för första gången redan i slutet av 1800 talet. ONH är idag en av de vanligaste orsakerna till blindhet hos barn i västvärlden. Svårighetsgraden av ONH kan variera beroende på omfattningen av axonskadan. Patienter med ensidig ONH har ibland bara en lätt synnedsättning på ena ögat.
ONH kan förekomma isolerat eller vara en del av ett heterogent sjukdomstillstånd med olika typer av hormonella, neurologiska och/eller neuropsykiatriska komplikationer.
Sambandet ONH och beteendeavvikelser är tämligen väl undersökt hos blinda barn. Däremot vet vi mycket litet om beteende och eventuella beteendeproblem hos dem som ej är blinda. I litteraturen finns ingenting beskrivet.
Sedan 2008 pågår en tvärprofessionell studie av barn med ONH. Preliminära data därifrån redovisas.
Billede af Ulla Ek